czwartek, 21 lutego 2013

Najbardziej szokujacy dokument jaki widzialam kiedykolwiek



Inatt har jag som vanligt haft problem att somna men jag kan tyvärr inte slösa bort tiden utan gör alltid något kreativt. Jag har penetrerat Internet och hittat en oerhört intressant film "Porträttskapare". I centrum står Wilhem Brasse, som berättar om sitt jobb som fotograf i koncentrationslägret Auschwitz där han var fånge under andra världskriget. För intresserade fotografer lämnar jag länken där filmen kan ses i sin helhet.http://wwtvp.pl/vod/dokumenty/historia/portrecista/wideo/portrecista/4284328 Vad kan man säga om filmen?  En varning utfärdas, det rör sig om ett känslomässigt och skrämmande tidsdokument. Jag vågar påstå att det är en av de mest skakade berättelser jag hört på länge. Brasse fick i uppdrag av nazisterna att fotografera sina medfångar. Nazisternas syfte med bilderna var att dokumentera en massa undernärda, fysiskt och psykiskt trötta människor som användes som slavar, utsattes för förnedring och medicinska experiment. Fotografens roll var att föreviga allt och återge det med både klass och karaktär, ett omöjligt uppdrag kan man tycka. Den oerhört skicklige fotografen gjorde jobbet men mådde mycket dåligt. Efter kriget orkade han inte återgå till sitt gamla yrke som fotograf på grund av alla ansikten som han hela tiden hade framför sig och kunde inte glömma. Rekommenderas varmt.




Dzisiaj jak zwykle nie moglam zasnac i szperalam po internecie.Znalazlam film 
pod tytulem ,,Portrecista,,

Glowny bohater  Wilhelm Brasse opowiada o swojej pracy fotografa w obozie koncentracyjnym Auschwitz..


Tutaj podaje link zainteresowanym film mozna ogladnac za darmo na stronie .http://wwtvp.pl/vod/dokumenty/historia/portrecista/wideo/portrecista/4284328 

Co moge powiedziec o tym tym filmie.To najbardziej wstrzasajacy dokument jaki ogladalam.
Pan Brasse widzial to caly czas ja tylko przez 1h teraz juz wogole nie zasne nie moge zapomniec tych twarzy przepelnionych cierpieniem, nie moge przestac myslec o tym.
Ciagle slysze te klika klawiszy fortepianu ktore wybijaja rytm w glowie i poteguje strach.
Film jest przeplatany strasznymi obrazami z obozu Auschwitz-Birkenau na przemian z lekcja o dobrym ulozeniu swiatla.Ktore pomagalo Brasse w walce z ponowynym spotkaniem z tymi zdjeciami i makabrycznymi przezyciami.Podziwiam Wilhelma Brasse i dziekuje mu za to ze nie zniczyl dowdow bestjalstwa gdzie w szalonej rozgrywce rasizmu gineli niewinni ludzie.Jak mowila Z.Nalkowska ,,Ludzie ludzia zgotowali ten los,, Nic wiecej nie napisze poprostu nie moge..